tunghäfta
när orden fastnar i fingrarna
eller på tungan.
och ens humor är som bortblåst.
när man inte förstår ett skämt
eller inte ens vet hur man ska svara
på ett enkelt hej.
.
man klämmer ur sig ett gällt hallå,
och känner hur rodnaden på kinderna sprider sig.
ett hallå som är alldeles för töntigt.
.
fast det är värre,
när ens hallå uteblir.
stockar sig i halsen,
fastnar.
och man försöker febrilt få det ur sig
men det enda som hörs är en pinsam tystnad.
påtagligt uppenbar och i vägen.
.
men om man vågar,
vågar hälsa först.
och den andres hallå uteblir.
då känner man sig inte stor.
liten och hjälplös.
inte sedd.
inte tillräcklig.
.
