samma skiva, samma låt om och om igen
det är bra att ha någon att prata med när tankarna smyger sig på.
för jag flyger. flyger. flyger. flyger.
alldeles för högt.
för jag är så rädd för betongen.
rädd för att jag vet att jag kan inte hantera en kraschlandning.
vet inte hur man gör.
eller vet hur jag gör och jag gör fel.
och allt är jobbigt.
om någon är på repeat så är det nog värt allt det jobbiga.
men väntan är värst.
det som tär på det där innersta.
hjärnan är på högvarv.
skivan har en repa och upprepar samma sak hela tiden.
och det är läskigt.
läskigare än fritt fall.
men då är det bra.
för när man är på marken och överlevt utan ett endaste skrubbsår,
då är det bra.
en bruten nagel kanske, men sådant överlever man.
