om det som komma skall
kan inte förstå denna nedstämdhet.
att alla påstår sig vara i dvala.
inte riktigt orkar leva.
.
men faktiskt, det går bra nu.
blodet pumpar på i en väldig fart.
i vener, ådror och artärer.
och jag känner att mitt liv börjar snart.
arton år av förspel,
och nu börjar livet.
så är det säkert inte.
kanske livets störta besvikelse.
men ändå känner jag så.
.
och vinterns slask stör mig inte.
men det är så, när min dag är på väg.
då vill jag ha marken täckt med snö.
jag vill att det fryser på.
slutar regna, börjar snöa.
.
och självklart är våren fin.
fantastisk.
härlig
och alldeles alldeles underbar.
men nej.
jag vill leva i nuet.
idag.
här.
nu.
