Det cyklar förbi en karl och min blick dras mot hans vader,

och jag glömmer att han förmodligen är mer gubbe är karl.

Men jag fortsätter traska hemåt och i hjärnan ryms inte längre mina funderingar

om varför man måste byta ut något gammalt som fortfarande fungerar alldeles utmärkt

just bara för att det är gammalt, nej inget sådant tänker jag på längre.

Jag tänker bara på bar hud, mansvader fullspäckade med muskler och vad man kan göra med dem.

I år är mina vårkänslor inte tankar om taniga tonårspojkar med snelugg.

Det är hett begär efter muskelfyllda vader tillhörande karlar som jag inte känner.

Fina vårkänslor är det.

Nu är våren här,

med cyklar och allt vad det innebär.