Idag var en sån där dag när man bara fylls av ångest för ingenting och verkligen inte orkar gå till skolan och älskar sjukanmälan. Men kämpar ändå. "Visst har jag suttit här gör länge, men du har ingen rätt att bedöma hur jag mår" Jag borde ta till mig av det där och inte försöka få alla människors förtroende hela tiden. Det är bara att inse att man inte passar bland alla. Men jag brukar faktiskt kunna läsa de flesta ganska bra och anpassa mig, det blir lättast så. Men det finns några som jag inte förstår mig på och det är så frustrerande för jag vill bara hjälpa till. Jag mår mycket bättre själv om jag bara kan hjälpa andra och ingen frågar hur jag mår för då slipper jag tänka på det. Det är precis som jag brukar svara, "jag mår", för det är verkligen så. Jag mår helst bara. Varken bra eller dåligt. Det är mycket lättare så. Jag vill inte tänka på mig för då fastnar jag bara i svarta hål, jag vill hjälpa alla andra och hålla mig fokuserad. Det blir så mycket lättare på det viset.

Jag borde sluta lita på folk tror jag, för då skulle jag inte prata om hur jag mår och inte tänka på det. Jag måste börja ta den enkla vägen hela tiden.

Sen så har jag satt upp en livsmål, framtidsmål eller vad jag nu ska kalla det. Jag är ju ganska klen, klarar knappt en armhävning. Men idag bestämde jag att när jag fyller arton (om ca. 2 år) ska jag klara att göra armhävningar med klappa mellan varje :D Wish me luck <3