ditt huvud faller av om du står kvar.
För jag är så arg. Arg och besviken. Kär och patetisk. Nej. jag är inte kär förresten. Bara lite besatt. Det är ju roligt det också.
Jag, Julia och Jennifer (det enda sättet för mig att passa in 8D) behöver utekväll och gå vidare, väldigt snart.
Idag så träffade jag människor för det var ju träff fast jag var väldigt asocial, trött som satan. Sen vågade jag inte säga så mycket heller, rädd för att göra bort mig. Så brukar det inte vara men jag kände mig väldigt osäker idag. Vet inte varför.
Det känns väldigt konstigt att säga men jag tror att jag har vuxit ifrån träffarna lite grann, som om jag utvecklats och inte passar in där längre. Den jag var då (och blir när jag träffar dem) är inte den jag vill vara. Verkligen inte.
Jag vill bara berätta för dig att jag tycker om dig men det är inte så man gör.
Postat av: Elin
Jag brukar också känna att jag inte passar in på träffar och sådana tillställningar längre. Det är liksom inte något som känns... naturligt längre, det där med hoggyträffar. Det känns bara pressat och svårt nu. Och det kanske är synd egentligen men jag vet inte... kanske är det bättre att kunna umgås med folk på normala tillställningar istället?
